Vad gör man när det förflutna hunnit upp en? När minnen ter sig verkliga och översvämmar ens medvetande?

30 kvm ensamhet, inglasat för ert nöje. Beskåda detta sällsamma skådespel, 24 år levda och redan är minnen mig övermäktigt.

Nattens mörker speglar mitt anlete i varje glas, långsamt pulserande, väntande.

Många år kvar, många år av vad? Långsamma speglingar av vad som kunde ha varit...

Jag önskar att...

Jag kunde skriva igen, skapa igen. Bara få skapa något vackert igen, en gång i tiden kunde jag, för längesedan. Nu känner jag ingen inspiration längre, det var åratal sen jag skrev något menat att vara vackert, och månader sen jag kunde använda en kamera till att skapa. Men inspirationen lyser ständigt med sin frånvaro, motivationen finns inte där, saknas alltjämt. Fan också...

Åter till ekorrhjulet...

Då var det tillbaka till pluggandet igen, och för att maximera (läs: döda) alla studenters motivation börjar terminen med en kurs i vetenskapsmetodik. Den hade kanske inte varit så farligt tråkig om lärarna hade någon som helst koll på vad de säger, eller om åtminstonde en av lärarna hade ett uns pedagogik i sig. Men sådan tur har jag inte, motivationen lyser med sin frånvaro. Uppgifter jag borde kunnat göra klart med två koppar kaffe och en timma på biblioteket går knappt att färdigställa. Livet i övrigt ter sig som det brukar, men med lite större dos ensamhet. Stina har flyttat norröver för att plugga, Carro har flyttat söderöver. Alla flyttar och själv blir man kvar i sin ostädade lägenhet. Visst känns det lite tråkigt, men det ordnar sig nog. Har fått ordning på en del saker iaf, snart kanske man t.o.m. kan börja skriva igen!

[Post Scriptum]
Kellys igår, vi var så många att vi fick slå ihop tre bord och ändå fick vi inte plats. Varför? Jo, Simon och Sophie [sic] skall flytta till Montpelliere, via Småland. Om jag uppfattat saken rätt blir de borta ett år, och Montpelliere ligger tydligen inom tågavstånd från Barcelona... Om man får det där stipendiet kanske man tar en "liten utflykt" ner till rivieran...

If you can: Vote!

Sömnlöshet yay!

Ny kurs, två dagar efter en mentalt utmattande tenta. Smart nog somnade jag mitt på dagen igår och vaknade sent på kvällen == En sömnlös natt. Ska bli intressant att se när hallucinationerna dyker upp. Senast jag satt på en föreläsning utan att ha sovit ordentligt började whiteboarden snurra långsamt runt lunch. Så länge jag inte ser smurfar, alla vet hur de torterar stackars Gargamel, sadistiska svin är vad de är...

Nått rätt har jag gjort iaf, måste ha lyckats blidka ölguden (Olle?) då jag hittade två oöppnade och orörda ölburkar på trappan till skolan. Oh ölguden, vi tackar dig för dina maltiga gåvor, må humlen stå hög!

Anyways, tillbaka till föreläsningen, pust....

The path of least resistance...

Som man brukar säga om elektriska strömmar, kan man också säga om männniskor. I alla fall människor som jag. Ny kurs, ny tenta och nya föreläsningar att sitta på och slösurfa. För att undvika att plugga bestämde min hjärna att det var dags att städa. 3 timmar och en massa soppåsar senare är jag färdig. Första egentliga städningen sedan Augusti -09, nu är här rent. Den stora lediga golvytan gör mig lite småförvirrad faktiskt. Alldeles för mycket plats, hur man nu kan säga det om en lägenhet på under 30 kvm.

Hur som helst, allt för att undvika att behöva plugga... T.o.m. blogga...

Är det jag eller Adam Green som är fullast här?

Eller snarare, "var det jag eller Adam Green som var fullast där?". Hängde med Simon, Jocke och Shaggy(?) till Parken igårkväll för att se den lite specielle Adam Green. Kände mig rätt udda på den där krogen, inte riktigt den sortens hak jag besöker ofta. Men det var rätt trevligt ändå, och de hade en mycket välputsad glasdörr som Simon inte såg. Ett förband jag missade stora delar av men som faktiskt lät helt ok. Av någon outgrundlig anledning visade varenda tv-skärm på krogen en live-konsert med U2, för er som känner till Adam Green så kan ni nog hålla med mig om att det måste varit medvetet från personalens sida...

Spelningen då? Jo, om ni lyckats läsa rubriken och tagit er igenom den något obskyra Hipp Hipp!-referensen så kanske ni förstår att Herr Green var något berusad under sin spelning. Väldigt berusad faktiskt, och mer skulle det bli. Första stagedive:n ägde rum inom 15 minuter till de stackarrs roddarnas förtret. De fick spendera större delen av kvällen med att agera barnvakt åt en stor, berusad 4-åring som studsade runt på scenen, försökte röka på scen och då och då förolämpa publiken lagom mycket. Mycket underliga kommentarer, mycket öl, mycket stagedive, mycket hångla med publiken och mycket snacka om tjejen som stod vid pianot och lät för mycket. Tog en rökpaus mitt igenom spelningen och stötte då på förbandets skivbolagsrepresentat (eller nått) och snackade lite över hur Adam fortfarande kunde komma ihåg sina texter så enormt packad som han var och att folk började gå rätt tidigt när dom insåg Adams väl tilltagna promillenivå...
Men det var god stämning i publiken, de första 2-3 raderna i alla fall. De var helt med på noterna och agerade agitatorer åt Adams diverse dumheter. Längre bak var stämningen lite mer sansad, alla verkade ha övergått från att lyssna på musiken till att, med viss förnöjelse kan tilläggas, betrakta spektaklet som pågick bara några meter framför dem.

Ack ack ack...

Så var en till lördag bortslösad, normala (?) människor sägs sova ungefär 6-8 timmar per dygn. Räknat fr.o.m. fredag kväll har jag de senaste 24 timmarna sovit strax över 16 timmar. Nu låter det iofs som om jag beklagar mig över att sova för mycket. Sanningen är den att jag tycker mycket om att sova. Man är så härligt borta, tiden försvinner och om man har riktig tur drömmer man också. Sömn är ett perfekt sätt att fördriva sin tid, speciellt när man, som jag, pendlar T/R till Borås varje vardag. Restid med buss Göteborg-Borås: ca 1 timme, upplevd restid om man sover: ca 5 minuter.
Hm, detta resonemang får mig att fundera över i hur man mäter relativ tid... Hur ska man definiera tiden som man upplever har passerat när man sovit eller varit medvetslös på något annat sätt. När jag blev sövd för att ta bort blindtarmen vet jag att den faktiska tiden av medvetslöshet var runt 2 timmar, eller nått sånt. Men min upplevda tidsmängd är svårare att definiera.... Det behövs ett nytt system för att mäta relativ tid!

Folk runt om kring mig börjar samla seriösa vuxenpoäng, känns som jag ligger rätt långt efter i statistiken. Om man nu vill gradera livet på ett sådant sätt. Själv har jag hyresrätt, över 100 högskolepoäng (än så länge), studieskulder, ångest över framtiden och allt för många hobbys. Borde ge några vuxenpoäng i alla fall? Någon borde utse en minister för sånt här, så man kan hålla räkningen och få klara definitioner av hur många poäng olika saker ger. Kanske skulle han/hon/den/det även kunna sammanställa en topplista över landets mest vuxna personer.

Det var mitt lördagsnatts dravel. Håll till godo, paradoxalt nog ska jag sova nu...

Pendla 2.0

På vägen hem från praktiken idag fick jag en trevlig överraskning. Kontant skymning kan man kalla den, ända från Borås fram till Göteborg var himlen vackert rödfärgad. Gjorde pendlingen lite mer uthärdlig, eller det kanske var John Frusciantes förtjänst.

För att samla vuxenpoäng gick jag idag och köpte en flaska av den underbara Pata Negra som jag ska ta och dricka ett glas av precis. Jag hade kunnat dubbla vuxenpoängen om jag köpt en bag-in-box istället och somnat med glaset i handen framför Aktuellt....

Pendla pendla pendla!

Pendlar för tillfället 2 ½ timmar om dygnet fram och tillbaka till Borås. I åtta veckor, mer eller mindre varje dag, ska jag fara fram och tillbaka genom de västsvenska skogarna. Hur underhåller man sig då på sådana resor. Ja du, jag kan glatt meddela att min buss i Fredags mellan Landvetter flygplats och Mölnlycke industriområde mötte inte mindre än 438 fordon på väg mot Borås.... Jepp, jag räknade dom. Blev nästan lite obsessive compulsive där ett tag. Får ta och göra nått annat roligt istället, hittat en E-boksläsare till min Android-telefon som kanske kanske kan ge mig lite underhållning.

I övrigt lunkar världen fram och tillbaka som vanligt. Nått har hänt på Haiti som inte Gunde känner till, kvällspressens "avslöjanden" blir mer och mer bisarra. Tyvärr inte på det positiva sättet....

Får jag äta glass här?

En väldigt bra och informativ film om våra fotografiska rättigheter i samhället. Här förklaras vad som gäller och vilka rättigheter vi fotografer har när vi befinner oss på offentlig plats och vad man sen får göra med sina bilder.

Att få en tupp i halsen...

Allas vårt favorit hatobjekt gör sig mer avskyvärd än någonsin. I en artikel i NY-times talar sig Bono varm om sitt nya mål, att stoppa illegal fildelning. Och vilket land lyfter han fram som föregångare? Jo, Kina! Där har man "effektivt" lyckats spåra innehåll på nätet för att slå ner på oliktänkare, då borde det inte vara så svårt att stoppa illegala fildelare, eller hur? Uppenbarligen har Bono blivit fattig, han har säkert spenderat sina sista pengar på de gigantiska, utsålda turnéerna U2 varit på den senaste tiden.

För bara 5 kronor i månaden kan du sätta ett par nya solglasögon på den här fattiga och självgoda megastjärnan!

"Rädda världen! Censurera Internet!" - Bono

http://www.boingboing.net/2010/01/04/having-fixed-africa.html

När fan blir gammal...

Då går han och köper färgfilm. Vilket jag har gjort idag, och fotat en massa. Får se om jag har orken att framkalla nån rulle ikväll. Allt för att undvika att plugga, eller hur?

Ja, då var det 2010. Människor på stan verkar gladare, har skojat med totala främlingar på stan idag. Det kändes....bra...konstigt nog, kan vara koffeinet kanske, eller kylan. För att återknyta till förra inlägget kanske man kan dra slutsatsen att människor öppnar upp när det finns en förenande länk mellan dem. På Systembolaget måste alla stå i kö, och då är det lättare att acceptera närhet och små konversationer om att stå i kö. Är det kylan? Eller har det här nya året fört med sig något nytt till världen, en sorts optimism. Finanskrisens 2009 har försvunnit, ett årtionde av oro för terrorattacker och ensamhet har, försvunnit? Oron finns med största säkerhet kvar, djupt där i människornas inre. Men vi klär på oss vår optimism och försöker igen, nån gång måste det funka, eller hur?

Och avslutningsvis kan jag säga att min nyfunna inspiration och försiktiga optimism delvis kommer från det här fina klippet med Emily Horne och Joey Comeau, om hur dom gör serien "A softer world"

Kobra

Minns första gången jag såg det här klippet på Kobra, blev överlycklig när jag hittade det på Youtube. Så nu delar jag med mig av detta lilla mästerverk.