Är det jag eller Adam Green som är fullast här?

Eller snarare, "var det jag eller Adam Green som var fullast där?". Hängde med Simon, Jocke och Shaggy(?) till Parken igårkväll för att se den lite specielle Adam Green. Kände mig rätt udda på den där krogen, inte riktigt den sortens hak jag besöker ofta. Men det var rätt trevligt ändå, och de hade en mycket välputsad glasdörr som Simon inte såg. Ett förband jag missade stora delar av men som faktiskt lät helt ok. Av någon outgrundlig anledning visade varenda tv-skärm på krogen en live-konsert med U2, för er som känner till Adam Green så kan ni nog hålla med mig om att det måste varit medvetet från personalens sida...

Spelningen då? Jo, om ni lyckats läsa rubriken och tagit er igenom den något obskyra Hipp Hipp!-referensen så kanske ni förstår att Herr Green var något berusad under sin spelning. Väldigt berusad faktiskt, och mer skulle det bli. Första stagedive:n ägde rum inom 15 minuter till de stackarrs roddarnas förtret. De fick spendera större delen av kvällen med att agera barnvakt åt en stor, berusad 4-åring som studsade runt på scenen, försökte röka på scen och då och då förolämpa publiken lagom mycket. Mycket underliga kommentarer, mycket öl, mycket stagedive, mycket hångla med publiken och mycket snacka om tjejen som stod vid pianot och lät för mycket. Tog en rökpaus mitt igenom spelningen och stötte då på förbandets skivbolagsrepresentat (eller nått) och snackade lite över hur Adam fortfarande kunde komma ihåg sina texter så enormt packad som han var och att folk började gå rätt tidigt när dom insåg Adams väl tilltagna promillenivå...
Men det var god stämning i publiken, de första 2-3 raderna i alla fall. De var helt med på noterna och agerade agitatorer åt Adams diverse dumheter. Längre bak var stämningen lite mer sansad, alla verkade ha övergått från att lyssna på musiken till att, med viss förnöjelse kan tilläggas, betrakta spektaklet som pågick bara några meter framför dem.

Ack ack ack...

Så var en till lördag bortslösad, normala (?) människor sägs sova ungefär 6-8 timmar per dygn. Räknat fr.o.m. fredag kväll har jag de senaste 24 timmarna sovit strax över 16 timmar. Nu låter det iofs som om jag beklagar mig över att sova för mycket. Sanningen är den att jag tycker mycket om att sova. Man är så härligt borta, tiden försvinner och om man har riktig tur drömmer man också. Sömn är ett perfekt sätt att fördriva sin tid, speciellt när man, som jag, pendlar T/R till Borås varje vardag. Restid med buss Göteborg-Borås: ca 1 timme, upplevd restid om man sover: ca 5 minuter.
Hm, detta resonemang får mig att fundera över i hur man mäter relativ tid... Hur ska man definiera tiden som man upplever har passerat när man sovit eller varit medvetslös på något annat sätt. När jag blev sövd för att ta bort blindtarmen vet jag att den faktiska tiden av medvetslöshet var runt 2 timmar, eller nått sånt. Men min upplevda tidsmängd är svårare att definiera.... Det behövs ett nytt system för att mäta relativ tid!

Folk runt om kring mig börjar samla seriösa vuxenpoäng, känns som jag ligger rätt långt efter i statistiken. Om man nu vill gradera livet på ett sådant sätt. Själv har jag hyresrätt, över 100 högskolepoäng (än så länge), studieskulder, ångest över framtiden och allt för många hobbys. Borde ge några vuxenpoäng i alla fall? Någon borde utse en minister för sånt här, så man kan hålla räkningen och få klara definitioner av hur många poäng olika saker ger. Kanske skulle han/hon/den/det även kunna sammanställa en topplista över landets mest vuxna personer.

Det var mitt lördagsnatts dravel. Håll till godo, paradoxalt nog ska jag sova nu...