Då går han och köper färgfilm. Vilket jag har gjort idag, och fotat en massa. Får se om jag har orken att framkalla nån rulle ikväll. Allt för att undvika att plugga, eller hur?
Ja, då var det 2010. Människor på stan verkar gladare, har skojat med totala främlingar på stan idag. Det kändes....bra...konstigt nog, kan vara koffeinet kanske, eller kylan. För att återknyta till förra inlägget kanske man kan dra slutsatsen att människor öppnar upp när det finns en förenande länk mellan dem. På Systembolaget måste alla stå i kö, och då är det lättare att acceptera närhet och små konversationer om att stå i kö. Är det kylan? Eller har det här nya året fört med sig något nytt till världen, en sorts optimism. Finanskrisens 2009 har försvunnit, ett årtionde av oro för terrorattacker och ensamhet har, försvunnit? Oron finns med största säkerhet kvar, djupt där i människornas inre. Men vi klär på oss vår optimism och försöker igen, nån gång måste det funka, eller hur?
Och avslutningsvis kan jag säga att min nyfunna inspiration och försiktiga optimism delvis kommer från det här fina klippet med Emily Horne och Joey Comeau, om hur dom gör serien "A softer world"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar