Kan du se?

Kan du se, våra själar tillsammans
Inmurade i sten?

Ser du?, de dröjer kvar, stilla?
Inkapslade för evigt, i dimman, i gräset, i stenen.
Blankt grå, ovan guldbokstäver
sedan länge erroderade av tusentals blickar.

Kan du se?

Gemenskap mellan dödsfiender...

Hörde om det här fenomenet för längesen, men nu verkar det finnas faktiska bevis för att det verkligen hänt. En underbar händelse, har för mig att något liknande även hände under andra världskriget någonstans. Helt underbar historia.

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14311393.asp

På väg till sista vilan....

Här är en artikelserie från Svenska Dagbladet som verkligen förtjänar att läsas. Jag har nog aldrig läst något så rörande som det här, blir man inte berörd har man nog inget hjärta.....

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_14275496.asp

Sönderfallet?

Nu kan jag iaf är lite. Inte direkt mycket, finns ju inte så mycket att äta hemma, kan ha med det att göra...
Anyway, nu måste jag försöka ta mina poäng denna termin. Gör jag inte det förlorar jag CSN-pengarna, SGS-kontraktet och min plats på programmet. Inte gått så bra hittills, underkända tentor osv. Nu måste jag rycka upp studierna, har omtenta på lördag så nu måsta jag verkligen läsa. Måste klara den här tentan, annars är risken stor att allt går åt helvete. Stressframkallande? Absolut! Men allt just nu verkar samspela till att jävlas med mig. Det finns alltid de här stunderna, eller snarare perioderna. De återkommer med jämna mellanrum och vad de orsakas av är nästan alltid oklart. De blir aldrig lättare, utan håller samma nivå av förjävlighet varje gång.
Det enda man kan göra är att hoppas att allt kan ordna igen. För det gör det, iaf har det gjort det hittills...

"No matter how cold the winter, there's a spring time ahead..."

Får man hoppas...

Don't eat, don't sleep...

Ensamheten börjar krypa längs ryggraden nu, inte alls trevligt... Missade min föreläsningen idag och har inte ätit nått sen jag vaknade, har ingen aptit längre och röker alldeles för mycket. Har inte fått mitt erbjudande på posten än, men den borde komma imorgon så jag kan åka och kolla på lägenheten.

Börjar luta mer och mer åt att jag tar den, korridor är nog bra trots allt. Slipper den värsta delen av ensamheten, samtidigt som man får sin private space.
Måste börja röra mig mer i sociala kretsar, har varit lite isolerad med undantag för föreläsningar etc och några krogbesök. Behöver ha lite människor runt omkring mig, ensamhet är ingenting farligt, det vet jag. Men just nu är man lite extra känslig.

Bostad fixad, nästan...

Nu har man fått erbjudande från SGS om en lägenhet. Ska åka och kolla på den i veckan. Känns fruktansvärt konstigt att inte ha sin flicka hos sig längre. Det går nog över, eller kanske inte. Man vet aldrig. Hur som helst, det känns faktiskt lite spännande att bo för sig själv. Det är ju trots allt första gången jag gör det. Iofs blir det lite korridor över det hela men det blir väl en nyttig erfarenhet nån gång.

Jag vet att jag låter lite okänslig om det som har hänt, men min hjärna har nog inte fattat vad som hänt än. Jag kan inte riktigt greppa det än, blir nog inte så trevligt när jag väl gör det... Det får bli ett senare problem....

Suck...

Då var två saker avklarade iaf. Hemtenta inlämnad och gammal seminarieuppgift inlämnad. Nu har jag bara en jobbig jefla tenta på lördag jag måste plugga till. Många mer sena nätter.

Min hunger har börjat försvinna igen, den gör det ibland när jag mår lite dåligt. Men den kommer alltid tillbaka, ingen anorexia här inte... Även om det är en del som har det där jag kommer från. Flera tjejer från paralellklasser från mellanstadiet osv.
Bara för att jag kom in på ämnet, så blir kvällens låt: Manic Street Preachers - 4st 7lbs

Natten lider mot sitt slut...

Nu har nästan hela natten gått, soundtracket har ändrats till Pink Floyd - Comfortably Numb. När man är trött, seg och allmänt uttråkad är det inte lätt att hålla sig vaken, och nästan inget har blivit gjort på hemtentan. Måste skriva lite nu innan man ska upp och iväg mot skolan. Förhoppningsvis går läraren ifråga sent så jag får lite tid efter föreläsningen som kan användas till att skriva. Inte mycket information har man fått om hur man ska lämna in tentan heller.
Riktigt jävla asshole till läraren faktiskt, när jag missade ett seminarium p.g.a. influensa (?) var jag, trots försäkran från mina gruppkamrater om att jag faktiskt gjort uppgiften (som skulle redovisas muntligt), tvungen att skriva ner alla svar på de frågor hon gett. Inte så jobbigt egentligen, men principiellt jobbigt.

Men varför sitter jag här och skriver klockan 5 denna måndagsmorgon? Borde inte jag göra min hemtenta? Jo, det borde jag ju. Men jag känner mig så fruktansvärt omotiverad för att ta itu med den otroligt vagt beskrivna uppgiften att jag hellre sitter och skriver meningslösa texter till min meningslösa blogg. Undrar om de gamla grekerna någonsin var tvugna att spendera nätterna med en helt onödig hemtenta?

"Met somnleshet skola hjemthentorh bhetfingas"

Nattligt arbete

Komplettering på en hemtenta man inte fattar ett skit av. Verkligen inte värt att spendera en sömnlös natt över....

"Vetenskaplig teori och metod" känns verkligen inte som en speciellt motiverande kurs att anstränga sig för, men man måste.
Hittat lite lägenheter nu som jag ska kika på. Möblerade enkelrum iofs, men det är bättre än att vara hemlös eller lägga ut 70% av sina studiemedel på hyra...

Nattens soundtrack får bli: Pink Floyd - Keep Talking

It's official...

Nu verkar det vara officiellt, flickvännen min har gett upp. Nästan varje dag den senaste tiden har varit ett steg ifrån varandra. Hon tror inte på det vi hade, säger hon. Jag har verkligen kämpat för att få det här förhållandet att fungera, men nu verkar det som om oundvikliga står med foten i dörren. Det verkar slut.

Dags för en kamp, en kamp mot mina egna känslor. Tidigare uppbrott från flickvänner har alltid inneburit stor ångest, men denna gång känner jag nästan ingenting. Jag är rdd att jag låst in känslorna långt inne i själen. Det kommer jag få sota för senare.... Blev meddragen ut på Pustervik i fredags, tänkte att jag kanske skulle kunna få tänka på något annat. Men det hjälpte inte direkt, det visste jag ju innan jag åkte men vad fasen. Alltid kul att försöka med det omöjliga.
Så nu tar de praktiska problemen vid. Eftersom vi bor ihop måste vi båda fixa nya lägenheter och allt det innebär. Inget är löst ännu, och jag har 2+ tentor att ta igen...

Nu låter det som nån jävla självömkan, men jag försöker bara skriva av mig. I brist på andra sätt att uttrycka mig på.

Det jobbigaste av allt just nu är att jag inte känner någonting överhuvudtaget. Men men, bara att bryta ihop och gå vidare som någon halvfyndig snubbe sa nån gång... ;)

Tentamonstret

Kvällen innan en riktig mastodonttenta. Anatomi/Fysiologi.... 1 ton latinska namn och termer, allt ska in. Självklart sitter man nu med tentan alldeles runt hörnet och försöker mala in allt på en gång. Sista kvällen, denna ångestfyllda tid då man vet att hur man än gör så kommer det inte gå in i huvudet på en. Enda riktiga trösten är väl att man vet att man inte är ensam...

Tenta...Jippi....