Vad gör man när det förflutna hunnit upp en? När minnen ter sig verkliga och översvämmar ens medvetande?

30 kvm ensamhet, inglasat för ert nöje. Beskåda detta sällsamma skådespel, 24 år levda och redan är minnen mig övermäktigt.

Nattens mörker speglar mitt anlete i varje glas, långsamt pulserande, väntande.

Många år kvar, många år av vad? Långsamma speglingar av vad som kunde ha varit...

Jag önskar att...

Jag kunde skriva igen, skapa igen. Bara få skapa något vackert igen, en gång i tiden kunde jag, för längesedan. Nu känner jag ingen inspiration längre, det var åratal sen jag skrev något menat att vara vackert, och månader sen jag kunde använda en kamera till att skapa. Men inspirationen lyser ständigt med sin frånvaro, motivationen finns inte där, saknas alltjämt. Fan också...

Åter till ekorrhjulet...

Då var det tillbaka till pluggandet igen, och för att maximera (läs: döda) alla studenters motivation börjar terminen med en kurs i vetenskapsmetodik. Den hade kanske inte varit så farligt tråkig om lärarna hade någon som helst koll på vad de säger, eller om åtminstonde en av lärarna hade ett uns pedagogik i sig. Men sådan tur har jag inte, motivationen lyser med sin frånvaro. Uppgifter jag borde kunnat göra klart med två koppar kaffe och en timma på biblioteket går knappt att färdigställa. Livet i övrigt ter sig som det brukar, men med lite större dos ensamhet. Stina har flyttat norröver för att plugga, Carro har flyttat söderöver. Alla flyttar och själv blir man kvar i sin ostädade lägenhet. Visst känns det lite tråkigt, men det ordnar sig nog. Har fått ordning på en del saker iaf, snart kanske man t.o.m. kan börja skriva igen!

[Post Scriptum]
Kellys igår, vi var så många att vi fick slå ihop tre bord och ändå fick vi inte plats. Varför? Jo, Simon och Sophie [sic] skall flytta till Montpelliere, via Småland. Om jag uppfattat saken rätt blir de borta ett år, och Montpelliere ligger tydligen inom tågavstånd från Barcelona... Om man får det där stipendiet kanske man tar en "liten utflykt" ner till rivieran...

If you can: Vote!

Sömnlöshet yay!

Ny kurs, två dagar efter en mentalt utmattande tenta. Smart nog somnade jag mitt på dagen igår och vaknade sent på kvällen == En sömnlös natt. Ska bli intressant att se när hallucinationerna dyker upp. Senast jag satt på en föreläsning utan att ha sovit ordentligt började whiteboarden snurra långsamt runt lunch. Så länge jag inte ser smurfar, alla vet hur de torterar stackars Gargamel, sadistiska svin är vad de är...

Nått rätt har jag gjort iaf, måste ha lyckats blidka ölguden (Olle?) då jag hittade två oöppnade och orörda ölburkar på trappan till skolan. Oh ölguden, vi tackar dig för dina maltiga gåvor, må humlen stå hög!

Anyways, tillbaka till föreläsningen, pust....

The path of least resistance...

Som man brukar säga om elektriska strömmar, kan man också säga om männniskor. I alla fall människor som jag. Ny kurs, ny tenta och nya föreläsningar att sitta på och slösurfa. För att undvika att plugga bestämde min hjärna att det var dags att städa. 3 timmar och en massa soppåsar senare är jag färdig. Första egentliga städningen sedan Augusti -09, nu är här rent. Den stora lediga golvytan gör mig lite småförvirrad faktiskt. Alldeles för mycket plats, hur man nu kan säga det om en lägenhet på under 30 kvm.

Hur som helst, allt för att undvika att behöva plugga... T.o.m. blogga...

Är det jag eller Adam Green som är fullast här?

Eller snarare, "var det jag eller Adam Green som var fullast där?". Hängde med Simon, Jocke och Shaggy(?) till Parken igårkväll för att se den lite specielle Adam Green. Kände mig rätt udda på den där krogen, inte riktigt den sortens hak jag besöker ofta. Men det var rätt trevligt ändå, och de hade en mycket välputsad glasdörr som Simon inte såg. Ett förband jag missade stora delar av men som faktiskt lät helt ok. Av någon outgrundlig anledning visade varenda tv-skärm på krogen en live-konsert med U2, för er som känner till Adam Green så kan ni nog hålla med mig om att det måste varit medvetet från personalens sida...

Spelningen då? Jo, om ni lyckats läsa rubriken och tagit er igenom den något obskyra Hipp Hipp!-referensen så kanske ni förstår att Herr Green var något berusad under sin spelning. Väldigt berusad faktiskt, och mer skulle det bli. Första stagedive:n ägde rum inom 15 minuter till de stackarrs roddarnas förtret. De fick spendera större delen av kvällen med att agera barnvakt åt en stor, berusad 4-åring som studsade runt på scenen, försökte röka på scen och då och då förolämpa publiken lagom mycket. Mycket underliga kommentarer, mycket öl, mycket stagedive, mycket hångla med publiken och mycket snacka om tjejen som stod vid pianot och lät för mycket. Tog en rökpaus mitt igenom spelningen och stötte då på förbandets skivbolagsrepresentat (eller nått) och snackade lite över hur Adam fortfarande kunde komma ihåg sina texter så enormt packad som han var och att folk började gå rätt tidigt när dom insåg Adams väl tilltagna promillenivå...
Men det var god stämning i publiken, de första 2-3 raderna i alla fall. De var helt med på noterna och agerade agitatorer åt Adams diverse dumheter. Längre bak var stämningen lite mer sansad, alla verkade ha övergått från att lyssna på musiken till att, med viss förnöjelse kan tilläggas, betrakta spektaklet som pågick bara några meter framför dem.