Mellan rökfyllda andetag, i nattens famn
ser jag kärleken välkomna hatet.
Medan ögonen sluts av misstro, mot vad de just såg
väcks hoppet om en godhet, jag trodde var förlorad.
Frihet från världen, ett fönster från verkligheten
samtidigt syns alltjämt reflektionen av min själ.
Ju mer mörkret närmar sig. Desto säkrare blir jag
Min port är stängd, men jag lämnar fönstret öppet
för även mörkret förtjänar en helande värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar