Ensamhetens tårar är allt annat än söta
men som kärlekens extas är de ofrånkommligt vackra
De pressas fram av samma våldsamma känsla
som en gång fick mig att skälva av lycka
Det är ett tveeggat svärd, det dödar och ger liv
så brutalt, så vackert.
Ensamhetens tårar passerar förbi
en strimma hopp vid horisonten
en porlande bäck mellan mossornas riken
en smalnad stig, där ljuset tar vid
och mörkret inte längre förtär
allt vad som är vackert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar