I've come to repair the harpsicord...

Känns som jag jobbar konstant nu för tiden. Spenderar förmodligen mer tid i mina "scrubs" än jag gör i mina egna kläder. Folk tycker jag är konstig som jobbar en massa, men man gör vad man måste. Nu har jag i alla fall en helg ledig. Har inte riktigt beslutat vad jag ska göra med den. Funderar lite på att dra mig utåt skogen och få lyssna på lite äkta tystnad. Här blir det aldrig tyst, och det stör mig rätt mycket. Precis som att det aldrig blir riktigt mörkt här, man kan aldrig se mer än en handfull stjärnor om nätterna. Jag har aldrig tyckt om att bo i städer, och ändå bor jag på "ön" i Sveriges näst största stad. Är inte speciellt förtjust i själva staden heller, många människor ser bittra ut. Och jag drar åt mig av det som en tvättsvamp, jag är som en känslomagnet. Är någon sur i min omgivning blir jag sur, är någon väldigt glad i närheten av mig blir jag istället glad. Positivt ibland, negativt oftare.

Var längesen jag skrev något nu, något alls. Det kommer och går i vågor, senaste vågtoppen var för flera månader sedan. Men nu kanske det ändrar sig, vem vet?

För tillfället ägnar jag mig åt att lära mig lite av Dueling Banjos från Deliverance, bara för att vid något tillfälle i framtiden kunna göra folk obekväma genom att lite obemärkt smyga in delar av den när jag spelar gitarr...