Varje hårstrå, mjukt vajande
Som om sommarbrisen misstagit sig
och valt våren till sin nya älskare
Vartenda fotsteg, lätt flyende
Likt när skuggan smiter undan lågans ljus
och sällar sig till mörkrets kungadöme
Varje hjärtslag, ensamt i bröstets tomma rum
Ekar ut över fjärran ängar
som det i forna dagar kallade hem...
fredag, juni 08, 2007
Genom springorna...
Hjärtat slår inte för att kroppen säger åt det,
det slår för att det tror på morgondagen
Tror att dimmslöjan ska lätta
när stjärnans strålar smeker dess spöklika gestalt
Tror på att gravitationen äntligen får ge vika för känslorna,
och att frosten ska smälta av en människas kyss
Hjärtat slår för att det tror på att morgondagen, blir lika fantastisk
som den var igår.
det slår för att det tror på morgondagen
Tror att dimmslöjan ska lätta
när stjärnans strålar smeker dess spöklika gestalt
Tror på att gravitationen äntligen får ge vika för känslorna,
och att frosten ska smälta av en människas kyss
Hjärtat slår för att det tror på att morgondagen, blir lika fantastisk
som den var igår.
Konsten att inte sova....
Jag förstår inte riktigt, jag borde sova. Men jag lyckas inte, förmodligen är det väl ljuset. Jag har alltid svårt att sova så fort det finns det allra minsta ljus i närheten.
Det var längesedan jag skrev något, något över huvud taget... Jag har inte känt lusten riktigt, inte känt inspirationen gripa tag i mig. Hittade en sak här jag helt glömt av att jag skrivit, minns inte när jag skrev den eller varför. "Hinder..." hette den tydligen, det ger mig dock inga ledtrådar om när eller varför jag skrev den. Nu har jag i alla fall något att spendera min natt med. Förutom att sitta och skriva meningslösa saker halva natten. Men jag tror att det är det jag måste börja göra. Jobba med kvantitet, har alltid haft problem med att bara skriva. Det är först nu på senare tid som jag kunnat släppa tankarna helt fria och låta händerna skriva vad dom vill utan att tänka på att det som skrivs egentligen måste betyda något. Visst, det mesta av det som kommer ut har ingen direkt relevans. Men ibland smiter det förbi små korn av guld, eller kanske silver. Aldrig riktigt gillat guld, silver är för mig mycket vackrare.
Dagarna har inte längre ett slut, de smälter in i varandra med en 4 timmars period av halvmörker emellan. Det känns som om allt rusar förbi mig, har redan börjat småplanera för hösten. Vad som är säkert är att jag inte kommer att plugga. Har gjort det nu i 14 år i sträck utan paus. Jag behöver verkligen en paus... Troligen reser jag bort ett litet tag i höst, innan jag ska börja ta tag i saker och söka jobb. Vet inte hur det kommer att bli eller hur jag kommer känna. Ingen aning om hur mitt liv kommer se ut då, hur jag kommer må. Jag hoppas på bättre än nu på alla punkter...
Puh, har inte skrivit av mig på ett tag. Det behövde jag. Mycket skönare att släppa ut alla skumma tankar än att stänga in dom i det lilla utrymme jag kallar huvud.
Sov gott!
Det var längesedan jag skrev något, något över huvud taget... Jag har inte känt lusten riktigt, inte känt inspirationen gripa tag i mig. Hittade en sak här jag helt glömt av att jag skrivit, minns inte när jag skrev den eller varför. "Hinder..." hette den tydligen, det ger mig dock inga ledtrådar om när eller varför jag skrev den. Nu har jag i alla fall något att spendera min natt med. Förutom att sitta och skriva meningslösa saker halva natten. Men jag tror att det är det jag måste börja göra. Jobba med kvantitet, har alltid haft problem med att bara skriva. Det är först nu på senare tid som jag kunnat släppa tankarna helt fria och låta händerna skriva vad dom vill utan att tänka på att det som skrivs egentligen måste betyda något. Visst, det mesta av det som kommer ut har ingen direkt relevans. Men ibland smiter det förbi små korn av guld, eller kanske silver. Aldrig riktigt gillat guld, silver är för mig mycket vackrare.
Dagarna har inte längre ett slut, de smälter in i varandra med en 4 timmars period av halvmörker emellan. Det känns som om allt rusar förbi mig, har redan börjat småplanera för hösten. Vad som är säkert är att jag inte kommer att plugga. Har gjort det nu i 14 år i sträck utan paus. Jag behöver verkligen en paus... Troligen reser jag bort ett litet tag i höst, innan jag ska börja ta tag i saker och söka jobb. Vet inte hur det kommer att bli eller hur jag kommer känna. Ingen aning om hur mitt liv kommer se ut då, hur jag kommer må. Jag hoppas på bättre än nu på alla punkter...
Puh, har inte skrivit av mig på ett tag. Det behövde jag. Mycket skönare att släppa ut alla skumma tankar än att stänga in dom i det lilla utrymme jag kallar huvud.
Sov gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)